﻿Undertecknad har hört, att i ſtaden håller
på att bildas ett ſlags <sw>muſeum</sw> och finner
den ſaken mycket bra, ſamt gillar fullkomligt,
att det hufwudſakligen ſkall komma omfatta
alla möjliga lappſaker. Tiden är längeſedan
inne att man bör taga reda på det lilla ſom fin=
nes qwar, ty i norra marken ſer det näſtan
ut, ſom om lappen ſkulle dö ut och i ſödra
blir han allt mera fin och ſwenſk af fig och
lägger bort ſina egendomliga bruk och ſaker.
Wåra barn ſkola tacka oß, om ni nu, medan
tid är, ſamla och ordna allt ſom utmärker det
märkwärdiga lapſka folket, hwilket förſt bebygt
wåra trakter. Helt ſäkert war det fordom här
nere, ſåſom nu uppåt fjällen, att ingen nybyg=
gare kunde lefwa och föda ſig utan lapparne,
och wi ſtå ſåledes i ſkuld hos dem och böra
wiſa wår erkänsla åtminſtone ſå mycket att wi
ej förfara deras qwarlefwor. Högſt märkwär=
digt är ock allt, ſom utmärker detta folk, och
mellan de olika lappbyarne finnas ſå beſtämda
olikheter i mösſan och kläderna, ja till och med
i färgerna och banden på dem att en ganſka
rik och omwexlande jamling ſkulle erhållas. En
ſådan obetydlighet ſom den huru ſkobanden lin=
das ſkiljer wid förſta ögonkaſtet för en kännare
en Enontekis=lapp från t. ex. en Gelliware=lapp.
Wi ſågo förra ſommaren, huru trefliga plan=
teringarne i ſtadsparken i Luleå woro, och nog
måſte man bekänna, att wi ſkulle hafwa tackat
wåra förfäder, om de gjort detta, och trädena
nu warit ſtora och wackra. Sammalunda är
det ock med muſeet. Men med det lapſka mu=
ſeet borde äfwen kunna förenas ett annat.
Det ſkulle wara mycket nöjſamt och lärorikt
att få ſe uppſtoppade däggdjur, foglar, i ſprit
inlagda fiſkar och kräldjur, inſekter, ſnäckor o.
ſ. w. och ſå paß mycket ſtenarter och minera=
lier att man kunde lära ſig ſkilja jernmalm
och kopparmalm från gråberg. Äfwen borde
der finnas litet utaf hwarje, ſom utan ſtor
koſtnad kan ſamlas. Jag har tänkt ſkänka dit
en liten myntſamling ſom wißt icke är ſtor
men troligen ſnart ſkulle tillwäxa. Han inne=
håller utom wanliga europeiſka mynt åtſkilliga
utomeuropeiſka, ſåſom från Kina, Japan, Ara=
bien, Amerika m. fl. länder. Om ockſå icke en
ſådan myntſamling någonſin kunde bli ſå full=
ſtändig, bör den ändock bli nöjſam nog för
oß arbetare och andra ſom ej få reſa till ſtora
ſtäder med rikare ſamlingar. Alltſammans
kunde ju lätt förenas med ſöndagsſkolans och
arbetarföreningens nya bygnad, och på grund
häraf wågar jag ödmjukaſt fråga: <b>till hwem
ſkall man ſkicka de ſmå preſenter, ſom helt
ſäkert mången will lemna för det blifwande
muſeet?</b> "Många bäckar ſmå göra en ſtor å"!